Havtorn

Havtorn (Hippophaë rhamnoides) är en taggig buske i familjen Elaeagnaceae med små orange bär. Enligt EU-kommissionens katalog över nya livsmedel växer den naturligt från nordvästra Europa genom Centralasien till västra och norra Kina och Himalaya, och bären är rika på vitaminer.

Bären ger två olika oljor. I en finsk studie bestod oljan från fruktköttet till ungefär en fjärdedel av omega-7-fettsyran palmitoleinsyra, en tredjedel av palmitinsyra och en fjärdedel av oljesyra. Oljan från fröna bestod i stället främst av linolsyra (omega-6), alfa-linolensyra (omega-3) och oljesyra. Olja som utvinns ur bären med koldioxid innehöll i en annan studie båda typerna av fettsyror och dessutom vitamin E, karotenoider och steroler.

Palmitoleinsyra är en enkelomättad fettsyra. Enligt Livsmedelsverket kan kroppen själv bilda de flesta fetter den behöver; undantaget är vissa omega-3- och omega-6-fetter, som måste komma från maten. Den omega-3 som finns i fröoljan är alfa-linolensyra, som kroppen bara till viss del kan omvandla till de längre fettsyrorna EPA och DHA.

Havtornsbär äts som mos, saft och sylt, och havtornsolja marknadsförs i kapslar för hud och slemhinnor. Ett av de vilande påståendena om havtorn gäller slemhinnornas funktion vid torra ögon, slida och mun. Inga hälsopåståenden om havtorn är godkända i EU (se avsnittet om regler).

Forskningen om slemhinnor består av få och små studier. Hos 116 kvinnor efter klimakteriet med torrhet, klåda eller sveda i slidan gav 3 g havtornsolja per dag i tre månader större förbättring av slemhinnans ytskikt än placebo när alla deltagare räknades in, men inte säkert bland dem som följt studieplanen; huvudförfattaren var anställd av ett företag som säljer kosttillskott med havtornsolja. Hos 100 personer med torra ögon ökade saltkoncentrationen (osmolariteten) i tårvätskan mindre med 2 g olja per dag i tre månader än med placebo, och rodnad och sveda var något mindre, men inte statistiskt säkert i alla analyser. I en studie från 2024 på 40 kvinnor över 45 år minskade självskattade besvär från ögon och slida i gruppen som fick 500 mg havtornsolja per dag, men skillnaden mot placebo var inte statistiskt säker.

För hud finns två små studier med oklara eller blandade resultat (se forskningen nedan). För blodfetter fann en metaanalys från 2026 av tolv studier ingen effekt, och fasteblodsockret sjönk så lite att det saknade klinisk betydelse. I en studie på 254 friska vuxna minskade havtornsbär inte antalet förkylningar. I en studie från 2026 på 90 vuxna med långvarig förstoppning ökade antalet tarmtömningar mer med 500 mg fruktextrakt per dag i fyra veckor än med placebo.

Havtorn finns som bär, mos, saft och pulver, som olja i kapslar och som extrakt. Oljorna skiljer sig mycket åt: olja från fruktköttet innehåller mycket palmitoleinsyra (omega-7), fröolja mest omega-6 och omega-3 (alfa-linolensyra), och olja ur hela bär båda delarna. Etiketten anger ibland mängden omega-7 per dagsdos, och i produktjämförelsen visas den som en egen rad.

I studierna användes olika former och mängder: 28 g bär per dag och 90 ml bärmos per dag i studierna om blodfetter, 2–5 g olja per dag i studierna om ögon, slemhinnor, hud och blodplättar och 500 mg fruktextrakt per dag i studien om förstoppning. Resultat med en form går inte att överföra till en annan. Det som går att jämföra mellan produkter är vilken del av bäret oljan kommer från och mängden per dag.

Havtornsbär är ett vanligt livsmedel. Enligt EU-kommissionens katalog räknas bär, blad och blommor inte som nya livsmedel, och frön och fröolja inte som nya livsmedel i kosttillskott. I två av studierna, med olja respektive fruktextrakt, rapporterades inga biverkningar. EFSA:s översikt över övre gränser för intag tar inte upp havtorn eller omega-7.

I en liten studie på tolv friska män minskade blodplättarnas förmåga att klumpa ihop sig efter fyra veckor med 5 g havtornsolja per dag. Det är inte undersökt om det har betydelse för den som tar blodförtunnande läkemedel. Livsmedelsverket råder att inte använda kosttillskott tillsammans med läkemedel utan att rådgöra med läkare.

Livsmedelsverket råder gravida att undvika örtprodukter och växtextrakt, eftersom sådana produkter oftast inte har testats på gravida. Livsmedelsverket påpekar också att växtbaserade kosttillskott ofta har mycket högre koncentration än växter i traditionell användning.

Havtornsbär används till saft, mos och sylt. Enligt EU-kommissionens katalog över nya livsmedel har bären använts till saft och sylt i Sibirien, frukten nämns i EU:s regler om fruktjuice, och bären kan plockas från sen höst till tidig vår.

Inga hälsopåståenden om havtorn är godkända i EU. Påståenden om Hippophaë rhamnoides, bland annat om immunförsvar, hud och slemhinnornas funktion vid torra ögon, slida och mun, hjärta, matsmältning och anpassning till stress, står på EFSA:s lista över påståenden om växtämnen som är vilande (on hold), alltså varken godkända eller avslagna (ID 2067, 2068, 2452, 2453 och 2626). EU-domstolen slog den 30 april 2025 fast (mål C-386/23) att hälsopåståenden om växtämnen tills vidare inte får användas i marknadsföring av kosttillskott, om de inte omfattas av en övergångsregel.

Andra föreslagna påståenden om havtornsolja har bedömts av EFSA och är inte godkända, enligt EU:s register över hälsopåståenden. Det gäller bland annat påståenden om hud och slemhinnor, magen, levern och hjärtat (ID 582–585, 589 och 590), där EFSA 2011 bedömde att hälsosambanden inte var tillräckligt definierade, påståenden om immunförsvar (ID 586), antioxidantinnehåll (ID 1850) och skydd av cellerna mot för tidigt åldrande (ID 4415), samt ett påstående om skydd mot oxidativ skada för en kombination med Q10 (ID 4611).

Enligt EU-kommissionens katalog över nya livsmedel räknas bär, blad och blommor inte som nya livsmedel, och frön och fröolja inte som nya livsmedel när de används i kosttillskott. Kosttillskott godkänns inte i förväg; i Sverige registrerar företagen sin verksamhet hos kontrollmyndigheten i kommunen och ska kunna visa att produkterna är säkra, enligt Livsmedelsverket.