Magnesium i tillskott är alltid bundet till ett annat ämne. Det som räknas är mängden magnesium (grundämnet), inte hela föreningens vikt, och etiketten ska ange mängden magnesium per dagsdos och procent av NRV. Ett exempel från studierna: 414 mg magnesiumoxid motsvarade 250 mg magnesium. Magnesiumoxid innehåller mycket magnesium per gram, vilket gör att tabletterna kan vara små. I bisglycinat är magnesium bundet till aminosyran glycin; i en sömnstudie gavs 250 mg magnesium tillsammans med 1 523 mg glycin per dag.
EU tillåter drygt 20 magnesiumformer i kosttillskott, bland annat oxid, citrat, bisglycinat, klorid, laktat, malat, taurat, sulfat, hydroxid, karbonat och L-treonat.
Vid normalt intag tas 40–50 procent av magnesiumet upp, och andelen minskar när mängden ökar. Organiska former verkar tas upp något bättre än oorganiska. I en studie på 46 friska personer gav citrat och aminosyrakelat mer magnesium i urinen efter 60 dagar än oxid, och oxid skilde sig inte från placebo. Vi har bara hittat en direkt jämförelse mellan citrat och bisglycinat hos friska: en engångsdosstudie från 2024, finansierad av en ingredienstillverkare, såg ingen signifikant ökning i blodet efter bisglycinat men väl efter oxid och citrat. Studierna är små och korta, så formerna går inte att rangordna säkert.
Diarré är den vanligaste biverkningen oavsett form. SCF noterar att magnesiumsulfat har en extra laxerande effekt. Hos personer som opererat bort den nedre delen av tunntarmen tolererades diglycinat bättre än oxid i en liten studie.