L-cystein

L-cystein är en svavelhaltig aminosyra med en central roll i kroppens svavelomsättning. Den räknas som villkorligt nödvändig: kroppen bildar cystein av aminosyrorna metionin och serin, enligt norska Vitenskapskomiteen for mattrygghet (VKM). I protein förekommer cystein antingen som cystein eller som cystin. L-cystin består av två sammanbundna cysteinmolekyler och är mer stabilt, och när det tas upp i cellerna delas det till två cysteinmolekyler. Cystein kan bland annat omvandlas till taurin.

N-acetylcystein (NAC eller acetylcystein) är ett derivat av cystein som lätt omvandlas till cystein i kroppen. NAC har länge använts som läkemedel, främst som slemlösande medel och som motgift vid paracetamolförgiftning, enligt VKM. I studierna beskrivs NAC också som ett förstadium till ämnet glutation.

Enligt VKM framställs det mesta kommersiella L-cysteinet genom hydrolys av människohår, fjäderfäfjädrar eller grishår.

L-cystein och L-cystin finns främst i kosttillskott som säljs för hår, hud och naglar, ofta tillsammans med B-vitaminer, biotin, hirsextrakt eller kollagen. NAC finns både i kosttillskott och i läkemedel. Inga hälsopåståenden om cystein, cystin eller NAC är godkända i EU.

Forskningen om hår gäller nästan bara blandningar. I en äldre tysk dubbelblind studie på kvinnor med diffust håravfall gav två preparat med B-vitaminer och L-cystin bättre resultat än placebo i hårprover, men preparatet med mest L-cystin gav sämre resultat än preparatet med fler andra ingredienser. I en annan studie i samma tyska tidskrift förbättrades hårproverna med en kombination av vitamin A, L-cystin och gelatin men inte med placebo. Vi har inte hittat någon studie där L-cystein eller L-cystin prövades ensamt för hår eller naglar.

NAC har prövats för träningsprestation. En metaanalys från 2017 fann ingen säker effekt, medan en systematisk översikt från 2023 av studier på män bedömde att de flesta visade förbättringar. I en italiensk studie från 1997 på 262 personer, där 78 procent var 65 år eller äldre och 62 procent hade kroniska sjukdomar (men inte luftvägssjukdomar), gav 1 200 mg NAC per dag under sex vintermånader färre och lindrigare influensaliknande episoder än placebo, men NAC hindrade inte själva virusinfektionen.

I kosttillskott förekommer L-cystein, L-cysteinhydroklorid (L-cystein HCl, en saltform av L-cystein), L-cystin och NAC. L-cystin är två sammanbundna cysteinmolekyler som delas till cystein i cellerna, och NAC omvandlas lätt till cystein, enligt VKM. VKM räknar med att 1 200 mg NAC motsvarar högst 900 mg cystein eller cystin.

Vi har inte hittat studier som jämför formerna för hår, naglar eller träning. Hårstudierna gällde L-cystin eller cystein i blandningar och träningsstudierna NAC.

EFSA har inte satt någon övre gräns för cystein. Amerikanska Institute of Medicine (IOM) ansåg 2005 att underlaget inte räckte för en övre gräns för L-cystein och L-cystin, enligt VKM. Enstaka doser på 5–10 g cystein har gett illamående och yrsel hos friska, enligt samma källa.

Norska VKM bedömde 2015 att 750 mg L-cystin per dag i kosttillskott sannolikt inte ger skadliga effekter hos vuxna och ungdomar från 14 år, medan 1 000 mg per dag kan innebära en risk. För barn 10–13 år var motsvarande nivåer 500 respektive 750 mg. VKM utgick från studier med NAC: 1 200 mg NAC per dag, som motsvarar högst 900 mg cystein, gav i randomiserade studier i upp till ett år inte fler allvarliga biverkningar än placebo, och de biverkningar som rapporterades var i regel lindriga mag-tarmbesvär. En metaanalys av träningsstudier, där doserna i genomsnitt var högre (5,8 g per dag), fann inte säkert fler biverkningar med NAC än med placebo, men biverkningarna tycktes öka med dosen.

NAC kan enligt VKM förstärka effekten av nitroglycerin och isosorbid, läkemedel mot kärlkramp, vilket kan ge svår huvudvärk och lågt blodtryck. NAC kan också förstärka effekten av vissa immunhämmande läkemedel. Personer med den ärftliga sjukdomen cystinuri, där njurstenar bildas av cystin, bör enligt VKM rådgöra med läkare före tillskott av cystein eller cystin. Underlag om gravida och ammande saknades i VKM:s genomgång. Livsmedelsverket råder att inte använda kosttillskott tillsammans med läkemedel utan att rådgöra med läkare.

Cystein finns i protein, både som cystein och som cystin. De svavelhaltiga aminosyrorna finns främst i protein från spannmål och animaliska livsmedel och i mindre mängd i baljväxter, enligt VKM. Kroppen bildar också cystein av metionin och serin. I en nationell amerikansk kostundersökning var det genomsnittliga intaget av cystein omkring 1,0 g per dag, enligt VKM.

Inga hälsopåståenden om L-cystein, L-cystin eller NAC är godkända i EU. Påståenden om cystein och cystin och hår och naglar, och om NAC och glutation, har bedömts av EFSA (2010) och står som ej godkända i EU-registret. Det gäller också påståenden om kombinationer av hirsextrakt, L-cystin och pantotensyra, och av gelatin och cystin, som EFSA bedömde 2011. Däremot finns ett godkänt påstående om vitamin B6 och cystein: ”Vitamin B6 bidrar till normal cysteinsyntes”, enligt förordning (EU) nr 432/2012.

Acetylcystein (NAC) är aktiv substans i godkända läkemedel i Sverige, bland annat slemlösande brustabletter, enligt FASS. Läkemedelsverkets ämnesguide anger ändå att produkter med NAC, liksom produkter med cystein, vanligtvis inte är läkemedel, och markerar att ämnena förekommer som aktiv substans i godkända läkemedel i Sverige eller har en EU-gemensam monografi. Enligt Läkemedelsverket görs alltid en helhetsbedömning av hur produkten fungerar och hur den marknadsförs, och en produkt kan vara ett läkemedel om säljaren påstår att den kan användas mot sjukdom eller sjukdomssymtom. EFSA bedömde 2003 att NAC kan användas i livsmedel för speciella medicinska ändamål men rekommenderade det inte som allmän ersättning för L-cystein i livsmedel, enligt VKM.

Aminosyror som L-cystein räknas som andra ämnen i kosttillskott, och för sådana ämnen finns inga EU-gemensamma listor motsvarande de för vitaminer och mineraler, enligt Livsmedelsverket. Kosttillskott godkänns inte i förväg. Enligt Livsmedelsverket finns det i Sverige inget system för att anmäla kosttillskott innan de säljs. Den som tillverkar, säljer eller importerar kosttillskott behöver i de flesta fall registrera sig hos kontrollmyndigheten i den kommun där verksamheten finns.