Molybden

Molybden (kemiskt tecken Mo) är ett spårämne som räknas som livsnödvändigt. Enligt NNR 2023 behövs det för enzym som omvandlar puriner till urinsyra, bryter ned aromatiska aldehyder och vissa andra föreningar och bryter ned svavelhaltiga aminosyror. Livsmedelsverket beskriver att molybden ingår i enzym som behövs för proteinomsättningen och att halten i jorden varierar mycket mellan olika områden.

Kroppen tar upp det mesta av molybdenet i maten. I studier på unga män togs 88–93 procent upp, och överskottet utsöndrades med urinen. Halten i blodet speglar intaget under längre tid och utsöndringen i urinen det senaste intaget (NNR 2023).

Brist är inte beskriven hos friska människor (NNR 2023). Livsmedelsverket anger att brist bara påvisats i ett enda fall, hos en patient som åt specialkost under lång tid. Patienter som fått all näring direkt i blodet utan molybden har fått bristsymtom som irritabilitet, snabb puls och andning och nattblindhet, och symtomen försvann efter 30 dagar med 300 µg ammoniummolybdat per dag (NNR 2023).

Molybden finns främst i multivitaminer och mineraltillskott. Ett hälsopåstående om molybden är godkänt i EU: att det bidrar till normal omsättning av svavelhaltiga aminosyror (se avsnittet om regler).

Forskningen på människor består av några metabola studier där fyra till tolv unga män åt kost med 22–1 490 µg molybden per dag. De visar att kroppen tar upp molybden mycket väl och reglerar mängden genom urinen, och de användes för att uppskatta behovet. Vi har inte hittat några studier av molybdentillskott och hälsoutfall. Enligt NNR 2023 saknas mått från människor, baserade på hälsoutfall, för att sätta behov och övre gräns.

Molybden i tillskott är molybdat, ett salt av molybden(VI). EU tillåter tre former: ammoniummolybdat, kaliummolybdat och natriummolybdat. Det som räknas är mängden molybden per dagsdos, inte hela saltets vikt.

Vattenlösliga molybdenföreningar tas upp väl. I metabola studier togs 88–93 procent av molybdenet upp, och i en studie med märkt mat togs molybden från grönkål upp lika bra som tillsatt molybden, medan molybden från soja togs upp sämre. Vi har inte hittat några studier som jämför de tre salterna med varandra, och det finns inget underlag för att rangordna dem.

EFSA:s övre gräns (UL) är 600 µg molybden per dag för vuxna, även gravida och ammande, och gäller intaget från mat och tillskott tillsammans. För barn är gränsen 100 µg (1–3 år), 200 µg (4–6 år), 250 µg (7–10 år), 400 µg (11–14 år) och 500 µg (15–17 år). Livsmedelsverket beskriver gränsen som 0,01 mg per kilo kroppsvikt och dag, vilket motsvarar 0,6 mg för en person som väger 60 kg. NNR 2023 använder samma gräns.

Gränsen sattes av EU:s vetenskapliga livsmedelskommitté (SCF) år 2000 och bygger på effekter på fortplantningen hos råttor, med en säkerhetsfaktor på 100. En del av marginalen ska skydda personer med lågt kopparintag eller störd kopparomsättning, eftersom höga molybdenintag motverkar koppar hos djur. Enligt SCF finns inga väl genomförda långtidsstudier på människor. I ett område i Armenien med mycket molybden i jorden, där intaget beräknades till 10–15 mg per dag, rapporterades ledvärk, giktliknande symtom och höga urinsyrevärden, men studien hade stora brister. NNR 2023 nämner förhöjd urinsyra, giktliknande symtom och försämrad njurfunktion som möjliga effekter av högt intag.

I de metabola studierna sågs inga biverkningar med upp till 1 490 µg per dag i 24 dagar. Enligt SCF är den övre gränsen ungefär sex gånger det genomsnittliga intaget från maten, och vanliga intag i bland annat Sverige ligger under gränsen. I gruvområden med förorenat dricksvatten kan intaget nå omkring 1 000 µg per dag.

Livsmedelsverket råder att inte använda kosttillskott tillsammans med läkemedel utan att rådgöra med läkare och påpekar att flera kosttillskott samtidigt ökar risken för överdosering. Vi har inte hittat någon myndighetskälla om specifika läkemedelsinteraktioner med molybden.

Molybden finns i många livsmedel. Livsmedelsverket nämner spannmål, baljväxter, nötter, inälvsmat, mjölkprodukter och ägg som exempel på mat med mycket molybden. Enligt NNR 2023 kommer det mesta från spannmålsprodukter, grönsaker och mjölkprodukter, och vuxna får i sig ungefär 60–172 µg per dag, men det saknas data från de nordiska och baltiska kostundersökningarna. Halten i grönsaker beror på hur mycket molybden som finns i jorden (SCF).

Ett hälsopåstående om molybden är godkänt i EU enligt förordning (EU) nr 432/2012. Ordagrant lyder det: ”Molybden bidrar till normal omsättning av svavelhaltiga aminosyror”. Påståendet får bara användas om livsmedel som är åtminstone en källa till molybden enligt bilagan till förordning (EG) nr 1924/2006. För kosttillskott innebär det enligt Livsmedelsverket minst 15 procent av referensvärdet per rekommenderad dagsdos, alltså 7,5 µg. Ett påstående om molybden som antioxidant har prövats och är inte godkänt enligt EU-registret.

Referensvärdet för näringsdeklarationen (NRV) är 50 µg molybden per dag enligt förordning (EU) nr 1169/2011, bilaga XIII. Procentangivelsen på etiketten utgår från det värdet.

I kosttillskott får tre former användas enligt bilaga II till direktiv 2002/46/EG: ammoniummolybdat, kaliummolybdat och natriummolybdat, alla som molybden(VI). Kosttillskott godkänns inte i förväg. Enligt Livsmedelsverket finns det i Sverige inget system för att anmäla kosttillskott innan de säljs; den som tillverkar, säljer eller importerar dem behöver i de flesta fall registrera sig hos kontrollmyndigheten i kommunen. Det finns inga EU-gemensamma maximivärden för mineraler i kosttillskott.