Shilajit är ett klibbigt, tjärliknande harts som sipprar ut ur sprickor i berg i höga bergskedjor, bland annat Himalaya, Altai, Kaukasus och Karakorum. Det bildas under mycket lång tid ur nedbrutet växtmaterial som pressats samman i berget. Var det bryts varierar; ingen härkomst är visad vara renare eller av högre kvalitet än någon annan.
Huvudbeståndsdelarna som brukar anges är fulvosyra (fulvic acid) och andra humusämnen. Shilajit innehåller också en grupp ämnen som kallas dibenso-α-pyroner (DBP) och varierande halter av spårmineraler. I en översikt anges dibenso-α-pyroner och fulvosyra som de huvudsakliga aktiva ämnena.
Shilajit är inte en enskild växt, en vitamin eller ett mineral, utan ett mineral- och växtbaserat exsudat, och klassas därför här som ”övrigt”. På svenska och i andra språk kallas det även mumijo, mumie eller salajeet, och namnet stavas ibland shilajeet eller shillajit. I EU:s katalog över nya livsmedel förekommer beteckningen Asphaltum punjabinum.