Jod

Jod är ett spårämne som ingår i sköldkörtelhormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). Hormonerna styr ämnesomsättningen genom hela livet och är avgörande för tillväxten och för hjärnans utveckling under fostertiden, spädbarnsåren och barndomen (NNR 2023).

Hur mycket jod maten innehåller beror på berggrunden och varierar mycket mellan olika områden. I Sverige har bordssalt joderats sedan 1936, och i dag berikas hushållssalt frivilligt med 50 µg jod per gram salt. Tack vare berikningen bedömer WHO att befolkningen i Sverige har tillräcklig jodstatus, enligt Livsmedelsverket. Livsmedelsverkets matkorgsundersökningar visar samtidigt att jodinnehållet i maten har minskat sedan 1999.

Brist ger struma, en förstoring av sköldkörteln, som var vanlig i Sverige på 1800-talet och i början av 1900-talet. Jodbrist under fostertiden är särskilt allvarlig och kan störa utvecklingen av nervsystemet. Livsmedelsverket nämner veganer och personer som inte använder joderat salt, till exempel de som äter mycket färdiglagad mat, som riskgrupper för lågt intag. Jodstatus mäts med jodhalten i urinen, men måttet fungerar bara för grupper och inte för enskilda personer (NNR 2023).

Jod finns i multivitaminer och i tillskott för gravida och ammande. Fem hälsopåståenden om jod är godkända i EU, bland annat om sköldkörtelns funktion, kognitiv funktion och nervsystemet (se avsnittet om regler).

Livsmedelsverket bedömer att 200 µg jod per dag är en tillräcklig mängd för gravida och rekommenderar joderat salt i matlagningen. En svensk studie från 2019 på 743 gravida, som Livsmedelsverket redovisar, tyder på mild jodbrist hos gravida i Sverige, särskilt bland dem som inte tar tillskott med jod. Kosttillskott med vitaminer och mineraler går enligt Livsmedelsverket bra att använda under graviditeten om barnmorska eller läkare har rekommenderat det.

Forskningen gäller främst jodtillskott under graviditeten och till barn. I områden med svår eller måttlig jodbrist är det väl belagt att jod före eller tidigt i graviditeten påverkar barnets kognitiva utveckling, enligt EFSA:s underlag som Livsmedelsverket återger. I områden med mild brist har randomiserade studier inte visat någon effekt på barnens utveckling, och Cochrane fann 2017 att underlaget är otillräckligt för slutsatser. Hos skolbarn med jodbrist förbättrades några mått på kognitiv förmåga med jod i två randomiserade studier.

I tillskott finns jod oftast som kaliumjodid eller natriumjodid och ibland som kaliumjodat eller natriumjodat. Det är de fyra former som EU tillåter som jodkälla i kosttillskott. Mängden på etiketten avser jod. Vi har inte hittat några studier på människor som visar att formerna skiljer sig åt i upptag.

Tillskott med tång, kelp eller andra alger innehåller jod som algen själv har tagit upp, och mängden varierar mycket mellan algarter och produkter. I den norska analysen från 2021 hade fingertare, sockertare och kombu de högsta halterna, i genomsnitt 7 800, 4 469 respektive 2 276 µg jod per gram. SCF varnar för att torkade algprodukter kan ge farligt höga jodintag. Algolja är däremot vanligen fri från jod enligt Livsmedelsverket.

Joderat salt innehåller 50 µg jod per gram. Både bordssalt och havssalt finns med jod, men örtsalter och andra salter, till exempel himalayasalt, är inte jodberikade enligt Livsmedelsverket. Det står på förpackningen om saltet är jodberikat.

Både för lite och för mycket jod kan störa sköldkörteln. Enligt Livsmedelsverket kan ett för högt intag påverka sköldkörtelns funktion och rubba balansen av sköldkörtelhormoner. EU:s vetenskapliga livsmedelskommitté (SCF) beskriver att personer med autoimmun sköldkörtelsjukdom, knölstruma eller tidigare jodbrist kan reagera på jodmängder som är ofarliga för andra, med till exempel underfunktion eller överfunktion i sköldkörteln.

EFSA:s övre gräns (UL) är 600 µg jod per dag för vuxna, även gravida och ammande, och gäller intaget från alla källor. För barn är gränsen 200 µg (1–3 år), 250 µg (4–6 år), 300 µg (7–10 år), 450 µg (11–14 år) och 500 µg (15–17 år). Gränsen sattes av SCF 2002 med en säkerhetsmarginal på tre, utifrån korta studier där små förändringar av sköldkörtelhormonerna sågs vid intag kring 1 700–1 800 µg per dag. I en kinesisk studie från 2012 fick 5 procent av friska vuxna som tog 400 µg jod per dag, totalt omkring 800 µg per dag, en mild underfunktion som bara syntes i blodprov (subklinisk hypotyreos).

Under graviditeten är fostret känsligare än modern. Jodöverskott hos modern kan påverka fostrets mentala och fysiska utveckling, och överskott ökar jodhalten i bröstmjölken, enligt Livsmedelsverket. Livsmedelsverket rekommenderar därför gravida och ammande att vara försiktiga med havsalgprodukter. Gravida som använder andra algprodukter än algolja bör enligt Livsmedelsverket kontrollera att de innehåller högst 250 µg jod per dagsdos.

Tångtillskott och andra algprodukter kan innehålla mycket varierande och ibland skadligt höga halter jod. I en norsk analys av 96 algprodukter innehöll kosttillskotten 5–5 600 µg jod per dagsdos, och för 54 av produkterna gav en portion eller dos mer än den övre gränsen. Märkningen av jodhalt och algart var bristfällig eller felaktig för flera produkter.

Jod finns också i vissa läkemedel och desinfektionsmedel, till exempel hjärtrytmläkemedlet amiodaron och jodhaltiga sårmedel, som kan ge ett högt jodintag enligt SCF. Livsmedelsverket råder att inte använda kosttillskott tillsammans med läkemedel utan att rådgöra med läkare. Den som har en sköldkörtelsjukdom kan rådgöra med vården innan jodtillskott används, eftersom SCF pekar ut den gruppen som särskilt känslig.

Mager fisk, skaldjur, ägg och mejeriprodukter innehåller mycket jod enligt Livsmedelsverket, och joderat salt är en annan viktig jodkälla. Joderat salt används sällan i färdiglagad mat och halvfabrikat. Genomsnittligt intag i Norden och Baltikum varierar mellan 30 och 270 µg per dag enligt NNR 2023.

Fem hälsopåståenden om jod är godkända i EU enligt förordning (EU) nr 432/2012. Ordagrant lyder de: ”Jod bidrar till normal kognitiv funktion”, ”Jod bidrar till normal energiomsättning”, ”Jod bidrar till nervsystemets normala funktion”, ”Jod bidrar till att bibehålla normal hud” och ”Jod bidrar till normal produktion av sköldkörtelhormoner och till normal sköldkörtelfunktion”. Påståendena får bara användas om livsmedel som är åtminstone en källa till jod enligt bilagan till förordning (EG) nr 1924/2006.

Referensvärdet för näringsdeklarationen (NRV) är 150 µg jod per dag enligt förordning (EU) nr 1169/2011, bilaga XIII. Procentangivelsen på etiketten utgår från det värdet.

I kosttillskott får fyra jodformer användas enligt bilaga II till direktiv 2002/46/EG: natriumjodid, natriumjodat, kaliumjodid och kaliumjodat. Kosttillskott godkänns inte i förväg. Enligt Livsmedelsverket finns det i Sverige inget system för att anmäla kosttillskott innan de säljs; den som tillverkar, säljer eller importerar dem behöver i de flesta fall registrera sig hos kontrollmyndigheten i kommunen. Det finns inga EU-gemensamma maximivärden för vitaminer och mineraler i kosttillskott, och Livsmedelsverket nämner jod bland de ämnen där marginalen mellan behov och skadlig mängd är relativt liten. Livsmedelsverket uppmanar livsmedelsindustrin och restauranger att använda joderat salt.