Koppar

Koppar (kemiskt tecken Cu) är ett livsnödvändigt spårämne. Enligt NNR 2023 ingår det i många proteiner och enzymer som behövs i energi- och järnomsättningen, för bildningen av signalsubstanser och bindväv och i kroppens eget antioxidantförsvar. En vuxen kropp innehåller 50–150 mg koppar (SCF).

Kroppen reglerar själv hur mycket koppar som tas upp och utsöndras. Ju mer koppar man får i sig, desto mindre andel tas upp: i en studie togs 56 procent upp vid 0,78 mg per dag men bara 12 procent vid 7,5 mg per dag (SCF). Överskott utsöndras främst med gallan. Zink, järn, fytinsyra och oxalat minskar upptaget (NNR 2023).

Brist är ovanligt och uppstår mest vid vissa tarmsjukdomar, enligt Livsmedelsverket. Brist kan ge blodbrist, störd benbildning hos barn och störd hjärnfunktion hos vuxna. Det finns inget enskilt känsligt och pålitligt mått på kopparstatus (NNR 2023).

Koppar finns i multivitaminer och mineraltillskott. Åtta hälsopåståenden om koppar är godkända i EU, bland annat om bindväv, energiomsättning, nervsystemet, hårets och hudens pigmentering, järntransport och immunsystemet (se avsnittet om regler).

Humanforskningen på friska är liten och visar främst att kroppen håller kopparnivåerna stabila. I små studier med 2–8 mg koppar per dag i upp till sex månader påverkades inte blodfetterna, och en metaanalys av fem studier fann ingen effekt på kolesterolet. Inte heller markörer för benomsättning påverkades i studier med 3–6 mg per dag. Tillskott höjde i vissa studier serumkoppar och aktiviteten hos kopparberoende enzymer, men resultaten skiljde sig mellan studierna och måtten. Hos 68 personer med lindrig Alzheimers sjukdom påverkade 8 mg koppar per dag i ett år inte minnet och tankeförmågan jämfört med placebo.

Flera av studierna gav 6–8 mg per dag, alltså mer än EFSA:s övre gräns på 5 mg per dag.

Koppar i tillskott är alltid bundet till ett annat ämne, och det som räknas är mängden koppar (grundämnet), inte hela föreningens vikt. EU tillåter åtta former i kosttillskott: kopparkarbonat, kopparcitrat, kopparglukonat, kopparsulfat, koppar-L-aspartat, kopparbisglycinat, kopparlysin-komplex och koppar(II)oxid.

Jämförelser mellan formerna hos människor är få. I två små studier med samma upplägg, med 24 friska vuxna vardera, gavs 3 mg kopparsulfat, 3 mg kopparglycinat och 6 mg kopparglycinat per dag i perioder om sex veckor. Varken markörer för benomsättning eller de flesta mått på kopparstatus ändrades med någon av formerna, och vi har inte hittat studier som visar att någon form tas upp bättre. Andelen som tas upp beror starkt på hur mycket koppar man får i sig totalt (SCF).

Ett för högt intag av koppar påverkar mag-tarmkanalen akut och kan ge illamående, magsmärtor, kräkningar och diarré. På längre sikt kan för mycket koppar lagras i levern och ge leverskador (Livsmedelsverket, NNR 2023). SCF beskriver ett fall av akut leversvikt hos en person som tagit 30 mg koppar per dag i två år och därefter 60 mg per dag.

EFSA:s övre gräns (UL) är 5 mg koppar per dag för vuxna och gäller intaget från mat och tillskott tillsammans. För barn är gränsen 1 mg (1–3 år), 2 mg (4–6 år), 3 mg (7–10 år) och 4 mg (11–17 år). Gränsen sattes av SCF 2003 och bygger på att 10 mg per dag i tolv veckor inte påverkade levervärdena hos sju friska män, en siffra som delades med två. EFSA:s vetenskapliga kommitté fastställde 2023 ett acceptabelt dagligt intag (ADI) på 0,07 mg per kg kroppsvikt från alla källor, motsvarande 5 mg per dag för vuxna. Kommittén bedömde att koppar inte lagras i levern vid 5 mg per dag, men att lagring som på sikt kan ge förgiftning inte kan uteslutas vid 6–8 mg per dag under lång tid. NNR 2023 använder samma gräns. SCF:s gräns gäller inte gravida och ammande, eftersom underlag saknades; EFSA bedömde 2023 att gravida och ammande inte löper större risk än andra kvinnor.

Personer med Wilsons sjukdom, en ärftlig sjukdom där koppar ansamlas i levern, hjärnan och ögats hornhinna, är särskilt känsliga för koppar (SCF). Nyfödda är också särskilt känsliga för höga kopparhalter enligt Livsmedelsverket. Livsmedelsverket råder att inte dricka eller laga mat med varmt kranvatten och att låta kranvattnet rinna någon minut, eftersom koppar kan lösas ut ur ledningarna.

Zink minskar upptaget av koppar, och höga doser zink under lång tid kan ge kopparbrist. Enligt SCF fick patienter med celiaki respektive sickelcellanemi som tog 150 mg zink per dag i 10 respektive 23 månader blodbrist och lågt antal vita blodkroppar, vilket gick tillbaka när zinken sattes ut eller när de fick koppar. Livsmedelsverket råder att inte använda kosttillskott tillsammans med läkemedel utan att rådgöra med läkare och påpekar att flera kosttillskott samtidigt ökar risken för överdosering.

Koppar finns i alla livsmedel men mest i lever och inälvsmat, skaldjur, nötter och kakao enligt Livsmedelsverket. Kött, fisk, grönsaker och spannmål innehåller måttliga halter, och koppar kan också komma från dricksvattnet. Enligt Livsmedelsverkets matkorgsundersökning från 2022 får vi i oss cirka 1,6 mg koppar per person och dag från maten, utan dricksvatten, och NNR 2023 anger ett genomsnittligt intag på 1 100–2 100 µg per dag i Norden och Baltikum.

Åtta hälsopåståenden om koppar är godkända i EU enligt förordning (EU) nr 432/2012. Ordagrant lyder de: ”Koppar bidrar till att bibehålla normal bindväv”, ”Koppar bidrar till normal energiomsättning”, ”Koppar bidrar till nervsystemets normala funktion”, ”Koppar bidrar till hårets normala pigmentering”, ”Koppar bidrar till normal järntransport i kroppen”, ”Koppar bidrar till hudens normala pigmentering”, ”Koppar bidrar till immunsystemets normala funktion” och ”Koppar bidrar till att skydda cellerna mot oxidativ stress”. Påståendena får bara användas om livsmedel som är åtminstone en källa till koppar enligt bilagan till förordning (EG) nr 1924/2006. För kosttillskott innebär det enligt Livsmedelsverket minst 15 procent av referensvärdet per rekommenderad dagsdos, alltså 150 µg. Inget av påståendena gäller blodfetter, benhälsa eller minne.

Referensvärdet för näringsdeklarationen (NRV) är 1 mg koppar per dag enligt förordning (EU) nr 1169/2011, bilaga XIII. Procentangivelsen på etiketten utgår från det värdet.

I kosttillskott får åtta former användas enligt bilaga II till direktiv 2002/46/EG: kopparkarbonat, kopparcitrat, kopparglukonat, kopparsulfat, koppar-L-aspartat, kopparbisglycinat, kopparlysin-komplex och koppar(II)oxid. Kosttillskott godkänns inte i förväg. Enligt Livsmedelsverket finns det i Sverige inget system för att anmäla kosttillskott innan de säljs; den som tillverkar, säljer eller importerar dem behöver i de flesta fall registrera sig hos kontrollmyndigheten i kommunen. Det finns inga EU-gemensamma maximivärden för mineraler i kosttillskott. För dricksvatten är gränsvärdet 2 mg koppar per liter i hela EU.