Mangan

Mangan (kemiskt tecken Mn) är ett livsnödvändigt spårämne. Enligt NNR 2023 finns det i alla vävnader och behövs för att bilda och aktivera enzym. Det är en del av flera metalloenzym och behövs för omsättningen av protein, aminosyror, fett och kolhydrater. NNR nämner också roller i benbildning, immunförsvar, reglering av blodsocker och blodets koagulation. Livsmedelsverket beskriver att mangan förekommer naturligt i berggrunden och sprids via grundvattnet.

Kroppen tar upp mindre än 10 procent av manganet i maten. Levern fångar upp mangan från tarmen och utsöndrar överskottet med gallan, och det är så kroppen håller mängden jämn. Skelettet rymmer 25–40 procent av kroppens mangan (EFSA 2023).

Manganbrist är enligt Livsmedelsverket ytterst ovanlig, om den ens förekommer, och NNR 2023 anger att brist inte är beskriven i befolkningen och att det inte finns några kända riskgrupper. I en experimentell studie där sju unga män fick nästan manganfri kost i 39 dagar fick fem av dem ett övergående hudutslag, och kolesterolet sjönk.

Mangan finns främst i multivitaminer och mineraltillskott och ibland i kombinationsprodukter med glukosamin och kondroitin. Enligt EFSA innehöll de flesta manganhaltiga kosttillskott på EU-marknaden 0,5–2 mg per dos (median 1,7 mg), och de högsta 8 mg. Fyra hälsopåståenden om mangan är godkända i EU, bland annat om energiomsättning, benstomme och bindväv (se avsnittet om regler).

Humanforskningen om mangantillskott är liten. Vi har inte hittat någon större studie där mangan getts ensamt och hälsoutfall mätts. I en kontrollerad studie höjde 15 mg mangan per dag manganhalten i blodet utan att påverka järnstatus. I en tvåårig studie om bentäthet gavs mangan bara tillsammans med zink, koppar och kalcium, och i studier på personer med knäartros ingick manganaskorbat i en kombination med glukosamin och kondroitin. I bentäthetsstudien och artrosstudierna går manganets egen effekt inte att skilja ut.

Mangan i tillskott är salter eller föreningar av mangan, och det som räknas är mängden mangan per dagsdos, inte hela föreningens vikt. EU tillåter tio former i kosttillskott, bland dem mangansulfat, mangancitrat, manganglukonat och manganbisglycinat.

Underlaget för att jämföra formerna är tunt. Enligt EFSA (2023) tas mindre än 10 procent av manganet i maten upp; i studier med radioaktivt märkt mangan togs 1,7–5,2 procent upp från olika livsmedel och 8,9 procent från manganklorid löst i vatten. I djurförsök togs lösliga former upp bättre än olösliga. När EFSA 2009 bedömde manganaskorbat, mangan-L-aspartat, manganbisglycinat och manganpidolat fanns inga egna upptagsstudier, men panelen antog att formerna löses upp i mag-tarmkanalen och tas upp minst lika bra som andra lösliga manganformer. Underlaget räckte inte för att bedöma manganaminosyrakelat och manganetanolaminfosfat.

Upptaget påverkas mer av annat än formen. Personer med låga järnförråd tar upp mer mangan, och vid högt intag tar kroppen upp en mindre andel. Det finns inget underlag för att rangordna formerna efter effekt.

För mycket mangan kan vara giftigt och påverka nervsystemet, enligt Livsmedelsverket. EFSA bedömde 2023 att nervpåverkan är den kritiska effekten, men att underlaget inte räcker för att fastställa en övre gräns (UL). EFSA har i stället satt en säker intagsnivå: 8 mg mangan per dag för vuxna, även gravida och ammande, från alla källor inklusive kosttillskott och berikade livsmedel. För barn är nivån 2 mg (4–11 månader), 4 mg (1–2 år), 5 mg (3–6 år), 6 mg (7–13 år) och 7 mg (14–17 år). Ett intag över den säkra nivån behöver inte innebära risk, men det är inte känt var risken börjar öka.

Den säkra nivån bygger på de högsta vanliga intagen från maten i Europa. Vegetarianer, veganer och de som dricker mycket te får ofta i sig mycket mangan redan från maten, och enligt EFSA är det okänt om tillskott ovanpå det innebär någon risk. EFSA nämner att personer med nedsatt leverfunktion, särskilt sjukdomar som stoppar gallflödet, och personer med järnbrist kan vara känsligare, eftersom levern utsöndrar mangan och järnbrist ökar upptaget. Sällsynta ärftliga sjukdomar i manganets transportproteiner ger manganansamling redan i barndomen.

EFSA beskriver sex fallrapporter om misstänkt manganförgiftning via munnen. En 70-årig kvinna med parkinsonliknande symtom hade tagit ett kosttillskott med över 500 procent av det rekommenderade dagliga intaget, och en 37-årig kvinna uppgav att hon tagit 100 mg mangan per dag i mer än två år tillsammans med flera andra preparat. Enligt EFSA stämmer fallen med en nervskadande effekt men räcker inte för att ange någon gräns. I den enda kontrollerade studien gav 20 mg per dag i åtta veckor inga neurologiska tecken hos 16 kvinnor, men den var för liten och kort för att visa långsiktig säkerhet. När EFSA 2009 bedömde fyra manganformer i kosttillskott ansågs de inte vara något säkerhetsproblem om den brittiska expertgruppens vägledande nivåer inte överskreds: 4 mg mangan per dag utöver kosten för vuxna och 0,5 mg för äldre.

Hos små barn är tarmens reglering av manganupptaget inte färdigutvecklad, och de kan få i sig för mycket från mat och dricksvatten. Livsmedelsverket avråder från att blanda modersmjölksersättning med vatten som innehåller mer än 0,4 mg mangan per liter.

Mangan och järn delar upptagsvägar. I en måltidsstudie minskade 7,5–15 mg mangan upptaget av järn från måltiden med upp till 40 procent, men 15–20 mg per dag i två till fyra månader påverkade inte ferritin eller järnbalans i de studier EFSA granskat. Livsmedelsverket råder att inte använda kosttillskott tillsammans med läkemedel utan att rådgöra med läkare och påpekar att flera kosttillskott samtidigt ökar risken för överdosering.

Mangan finns främst i livsmedel från växtriket, till exempel ris, havregryn och bladgrönsaker, enligt Livsmedelsverket. NNR 2023 nämner också spannmålsprodukter, nötter, choklad, skaldjur, baljväxter, frukt och drycker som kaffe, te, alkoholhaltiga drycker och dricksvatten. Intaget i Norden är vanligen omkring 4 mg per dag (3–7 mg). Enligt EFSA har vegetarianer och storkonsumenter av te ofta högre intag.

Fyra hälsopåståenden om mangan är godkända i EU enligt förordning (EU) nr 432/2012. Ordagrant lyder de: ”Mangan bidrar till normal energiomsättning”, ”Mangan bidrar till att bibehålla normal benstomme”, ”Mangan bidrar till normal bildning av bindväv” och ”Mangan bidrar till att skydda cellerna mot oxidativ stress”. Påståendena får bara användas om livsmedel som är åtminstone en källa till mangan enligt bilagan till förordning (EG) nr 1924/2006. För kosttillskott innebär det enligt Livsmedelsverket minst 15 procent av referensvärdet per rekommenderad dagsdos, alltså 0,3 mg. Påståenden om hjärnans funktion och om trötthet har prövats för mangan och är inte godkända enligt EU-registret, och inget påstående gäller leder.

Referensvärdet för näringsdeklarationen (NRV) är 2 mg mangan per dag enligt förordning (EU) nr 1169/2011, bilaga XIII. Procentangivelsen på etiketten utgår från det värdet.

I kosttillskott får tio manganformer användas enligt bilaga II till direktiv 2002/46/EG: manganaskorbat, mangan-L-aspartat, manganbisglycinat, mangankarbonat, manganklorid, mangancitrat, manganglukonat, manganglycerolfosfat, manganpidolat och mangansulfat. Kosttillskott godkänns inte i förväg. Enligt Livsmedelsverket finns det i Sverige inget system för att anmäla kosttillskott innan de säljs; den som tillverkar, säljer eller importerar dem behöver i de flesta fall registrera sig hos kontrollmyndigheten i kommunen. Det finns inga EU-gemensamma maximivärden för mineraler i kosttillskott.

För dricksvatten anger Livsmedelsverket ett gränsvärde på 0,05 mg mangan per liter i kommunalt vatten och ett riktvärde på 0,3 mg per liter för privata brunnar. WHO:s hälsobaserade riktvärde är 0,08 mg per liter.