Kalium

Kalium (kemiskt tecken K) är ett livsnödvändigt grundämne. Enligt Livsmedelsverket behövs kalium för kroppens nerv- och muskelfunktion och för att reglera blodtrycket. Det mesta av kroppens kalium finns inne i cellerna, och kalium hänger nära ihop med natrium genom cellernas natrium–kaliumpumpar. Kalium har också betydelse för vätskebalansen och syra–basbalansen, enligt NNR 2023.

Omkring 90 procent av kaliumet i maten tas upp, och njurarna gör sig av med det mesta av överskottet via urinen. Halten i blodet hålls inom snäva gränser och kan därför inte användas för att bedöma hur mycket kalium någon får i sig.

Brist på kalium på grund av för lite i maten är mycket ovanligt. Brist kan uppstå vid till exempel långvariga diarréer eller av vätskedrivande läkemedel, och ger trötthet, muskelsvaghet och rubbningar i hjärtrytmen, enligt Livsmedelsverket.

Kalium finns i kosttillskott både som eget tillskott och i elektrolytprodukter och multivitaminer. Tre hälsopåståenden om kalium är godkända i EU, om nervsystemet, muskelfunktionen och blodtrycket (se avsnittet om regler). Enligt EFSA:s genomgång från 2005 stod kosttillskott för högst 5 procent av det totala kaliumintaget i de europeiska kostundersökningar som fanns då.

I humanforskningen har kalium framför allt prövats för blodtryck. Metaanalyser från 2013 och 2017 fann att ökat kaliumintag, oftast som tillskott, sänkte det systoliska blodtrycket med i genomsnitt 3–4 mm Hg hos personer med högt blodtryck, medan en äldre Cochrane-översikt med färre studier inte fann någon statistiskt säker effekt. Enligt NNR 2023 sänker kaliumtillskott blodtrycket hos vuxna med förhöjt eller högt blodtryck men inte hos vuxna med normalt blodtryck. EFSA och NNR 2023 bygger sitt tillräckliga intag på sambandet mellan kalium, blodtryck och risken för stroke.

Basiska kaliumsalter som kaliumcitrat har också prövats för benhälsa, med blandade resultat. I blodtrycksstudierna gavs ofta 30–140 mmol kalium per dag, vilket motsvarar ungefär 1 200–5 500 mg (1 mmol kalium = 39,1 mg enligt EFSA). Det är mer än de 500 mg per dagsdos som tyska BfR föreslår som högsta mängd i kosttillskott.

Kalium i tillskott är alltid bundet till ett annat ämne, till exempel citrat eller klorid. Det som räknas är mängden kalium, inte hela föreningens vikt, och etiketten ska ange mängden kalium per dagsdos. Bilaga II till direktiv 2002/46/EG tillåter bland annat kaliumbikarbonat, kaliumkarbonat, kaliumklorid, kaliumcitrat, kaliumglukonat, kaliumglycerolfosfat, kaliumlaktat, kaliumhydroxid, kalium-L-pidolat, kaliummalat, kaliumsulfat och kaliumsalter av ortofosforsyra.

I blodtrycksstudierna var kaliumklorid vanligast (28 av 32 studier i en metaanalys från 2020), följt av kaliumcitrat. Kaliumcitrat och kaliumbikarbonat är basiska salter och har prövats i studier om benhälsa. I en metaanalys från 2015 sänkte de utsöndringen av kalcium i urinen mer än kaliumklorid. EFSA har noterat att magbesvär av kaliumtabletter beror mer på beredningen, till exempel vissa depåtabletter med vaxkärna, än på dosen. Vi har inte hittat studier som jämför hur väl olika kaliumformer tas upp.

Hos friska personer med normal njurfunktion gör sig njurarna av med överskott av kalium, och enligt NNR 2023 finns inga belägg för skadliga effekter av högt kaliumintag från maten hos friska. EFSA har inte kunnat fastställa någon övre gräns för kalium. I EFSA:s bedömning från 2005 gav omkring 3 000 mg kalium per dag som kaliumklorid under lång tid, utöver maten, inga skadliga effekter hos friska vuxna. Engångsdoser på 5 000–7 000 mg eller mer har i enstaka fallbeskrivningar gett för högt kalium i blodet och påverkan på hjärtat. Magbesvär, från obehag till sår i slemhinnan, har setts med vissa tablettformer i doser från ungefär 1 000 till 5 000 mg per dag, och enligt EFSA berodde det mer på beredningsformen än på dosen.

Den största risken gäller nedsatt njurfunktion. Livsmedelsverket skriver att ett långvarigt högt kaliumintag kan påverka hjärtfunktionen hos personer med nedsatt njurfunktion, och att kosttillskott kan bidra till för högt kalium i blodet (hyperkalemi), ett livsfarligt tillstånd som ger rubbningar i hjärtrytmen och kan leda till hjärtstillestånd. Enligt EFSA har för högt kalium i blodet med påverkan på hjärtat rapporterats hos personer med nedsatt njurfunktion redan vid 1 000 mg kalium per dag eller mer från tillskott eller kaliumhaltiga saltersättningar, utöver maten. EFSA nämner också personer med diabetes, personer som anstränger sig hårt och blir uttorkade, äldre, vars njurfunktion ofta är sämre, och spädbarn, vars njurar gör sig av med kalium sämre.

Vissa läkemedel gör kroppen känsligare för kalium. EFSA räknar upp kaliumsparande vätskedrivande läkemedel, betablockerare, ACE-hämmare, digitalis och antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel (NSAID). Livsmedelsverket råder att inte använda kosttillskott tillsammans med läkemedel utan att rådgöra med läkare. Den som har en njursjukdom, hjärtsjukdom eller diabetes, eller använder läkemedel, kan rådgöra med läkare eller apotek före användning.

Kalium finns i princip i alla livsmedel. Högre halter finns i nötter, frön, torkad frukt, potatis, färsk frukt och grönsaker, och även kött, fisk och mejeriprodukter är viktiga källor, enligt Livsmedelsverket. Enligt NNR 2023 tas omkring 90 procent av kaliumet i maten upp, och det genomsnittliga intaget i Norden och Baltikum är 2 400–4 200 mg per dag.

Tre hälsopåståenden om kalium är godkända i EU enligt förordning (EU) nr 432/2012. Ordagrant lyder de: ”Kalium bidrar till nervsystemets normala funktion”, ”Kalium bidrar till normal muskelfunktion” och ”Kalium bidrar till att bibehålla normalt blodtryck”. De får bara användas om livsmedel som är åtminstone en källa till kalium enligt bilagan till förordning (EG) nr 1924/2006. Andra påståenden om kalium, bland annat om syra–basbalans och om citrater och benhälsa, står som icke godkända i EU-registret.

Referensvärdet för näringsdeklarationen (NRV) är 2 000 mg kalium per dag enligt förordning (EU) nr 1169/2011, bilaga XIII. Det är den siffran som procentangivelsen på etiketten utgår från, och den är lägre än NNR 2023:s tillräckliga intag på 3 500 mg.

Kosttillskott godkänns inte i förväg. Enligt Livsmedelsverket finns det i Sverige inget system för att anmäla kosttillskott innan de säljs; företagen registrerar i stället sin verksamhet hos kontrollmyndigheten i den kommun där verksamheten finns. Det finns inga gemensamma EU-gränser för hur mycket av ett vitamin eller mineral ett kosttillskott får innehålla. Tyska BfR har föreslagit högst 500 mg kalium per dagsdos i kosttillskott för personer från 15 år, men förslaget gäller inte i Sverige. Bara de kaliumformer som står i bilaga II till direktiv 2002/46/EG får användas.