Så läser du etiketten på ett kosttillskott

Etiketten på ett kosttillskott styrs främst av två regelverk. EU:s förordning om livsmedelsinformation, (EU) nr 1169/2011, gäller alla färdigförpackade livsmedel. Livsmedelsverkets föreskrifter om kosttillskott, LIVSFS 2023:3, lägger till krav som bara gäller kosttillskott. Föreskrifterna genomför EU:s kosttillskottsdirektiv 2002/46/EG och ersatte den 1 juli 2023 de äldre föreskrifterna LIVSFS 2003:9, utan ändringar i sak. Till det kommer bland annat reglerna om närings- och hälsopåståenden, tillsatser och nya livsmedel, som tas upp längre ner.

Den största skillnaden mot vanlig mat är att kosttillskott inte har någon näringsdeklaration med energi, fett och protein. I stället ska etiketten ange hur mycket av varje ämne som den rekommenderade dagliga dosen innehåller. Det är de siffrorna som går att jämföra mellan produkter.

Vad måste stå på förpackningen?

Uppgifterna ska stå på svenska. Enligt Livsmedelsverket ska alla produkter som är klassade som kosttillskott ha ordet kosttillskott någonstans på förpackningen.

Hur läser man den rekommenderade dagliga dosen?

Mängderna på etiketten ska gälla den rekommenderade dagliga dosen. Dosen ska anges per dag. Enligt Livsmedelsverkets vägledning är det inte tillåtet att ange en dos för till exempel varannan dag. Om dosen är ett intervall, till exempel 1–2 kapslar, ska både lägsta och högsta dos anges, och det ska framgå hur mycket den lägsta och den högsta dosen innehåller.

Livsmedelsverket skriver att den som tar flera kosttillskott samtidigt ökar risken att få i sig för mycket av ett ämne. Innehåller två produkter samma vitamin eller mineral är det summan som räknas.

På Kosttillskottskollen räknar vi pris per dag på förpackningens pris och den lägsta dagsdos för vuxna som tillverkaren anger. Hur vi gör står i Så jämför vi.

Vad betyder procent av referensintaget (NRV)?

För vitaminer och mineraler ska etiketten ange hur stor andel av referensintaget som dagsdosen ger. Referensvärdena står i bilaga XIII till förordning 1169/2011 och gäller vuxna. I förordningen heter de näringsreferensvärden, ofta förkortat NRV, och Livsmedelsverket kallar dem dagligt referensintag (DRI). För andra ämnen, till exempel omega-3, kreatin eller växtextrakt, finns inget referensvärde och därför ingen procentsats.

Referensintaget är ett europeiskt värde för märkning. Enligt Livsmedelsverket ska det inte förväxlas med de nordiska näringsrekommendationerna (NNR), som i första hand används vid kostplanering, och det finns inga särskilda referensvärden för barn.

100 procent betyder att dagsdosen ger lika mycket som referensvärdet. Det är varken en individuell rekommendation eller en övre gräns. Den övre gränsen (UL) är enligt Livsmedelsverket den högsta mängd som vid varaktigt dagligt intag sannolikt inte utgör en hälsorisk, och den gäller intaget från alla källor, inte bara från tillskott. Det finns inga EU-gemensamma maximivärden för vitaminer och mineraler i kosttillskott.

För magnesium och jod är NNR:s värde ett tillräckligt intag (AI). Zinkvärdet utgår från en kost med cirka 600 mg fytinsyra per dag. Den övre gränsen för magnesium gäller lättlösliga magnesiumsalter och magnesiumoxid i kosttillskott, vatten och berikade livsmedel, inte magnesium som finns naturligt i maten.

Tabellen visar varför procentsatsen inte säger allt. En dagsdos med 10 µg D-vitamin motsvarar 200 procent av NRV men en tiondel av den övre gränsen. För magnesium ligger den övre gränsen för tillskott, 250 mg, på två tredjedelar av NRV. Livsmedelsverket nämner vitamin A, jod och selen som exempel där marginalen mellan det kroppen behöver och det som kan skada hälsan är relativt liten.

Påståendet att en produkt är en ”källa till” ett vitamin eller mineral kräver en betydande mängd, som i regel är 15 procent av referensvärdet. Livsmedelsverket anser att villkoret för kosttillskott bör sättas i relation till den rekommenderade dagliga dosen, men att en bedömning måste göras i det enskilda fallet. ”Högt innehåll” kräver dubbelt så mycket, alltså 30 procent.

Varför står det magnesium och inte magnesiumcitrat?

Vitaminer och mineraler får bara användas i kosttillskott i de former som står i bilaga II till kosttillskottsdirektivet. För magnesium finns där till exempel magnesiumoxid, magnesiumklorid och magnesiumsalter av citronsyra (magnesiumcitrat).

Mängden på etiketten ska anges med namnen i direktivets bilaga I, alltså magnesium, zink eller vitamin D, inte med föreningens namn. Står det ”magnesium 150 mg (40 %)” betyder det 150 mg magnesium, och 150 mg är 40 procent av NRV 375 mg. Själva föreningen väger mer. Föreningens namn får stå i ingrediensförteckningen, men det är frivilligt. Mer om formerna finns på ingredienssidan om magnesium.

För andra ämnen kan skillnaden mellan förening och ämne stå på etiketten på ett annat sätt:

• Kreatin. Etiketten kan ange kreatin eller kreatinmonohydrat. Enligt den spanska livsmedelsmyndighetens vetenskapliga kommitté (AESAN) består kreatinmonohydrat till 87,9 procent av kreatin, så 3,41 g kreatinmonohydrat ger 3 g kreatin. EU:s godkända påståenden om kreatin gäller 3 g kreatin per dag. Se kreatin.
• Fiskolja. Innehållet av EPA och DHA ska framgå, enligt Livsmedelsverket. Mängden olja säger lite om hur mycket EPA och DHA dagsdosen ger. Se omega-3.
• Mjölksyrabakterier. Mängden anges som antal kolonibildande enheter (CFU).

Extrakt och standardisering: vad betyder 20:1 och en procentsats?

Många kosttillskott innehåller växter eller växtextrakt. Livsmedelsverket anser att det svenska artnamnet ska stå i ingrediensförteckningen, och om svenskt namn saknas det latinska namnet med släktnamn och artnamn. När den verksamma substansen i en växt inte är känd räcker det enligt Livsmedelsverkets vägledning att mängden av respektive art anges.

Två begrepp förekommer ofta på etiketter med växtextrakt. De är definierade i EU:s riktlinjer för växtbaserade läkemedel (EMA):

• Extraktförhållande, till exempel 20:1. Förhållandet mellan mängden växtmaterial som används och mängden extrakt som blir resultatet. Siffran före kolon är växtmaterialet. 20:1 betyder alltså 20 delar växtmaterial till 1 del extrakt.
• Standardisering, till exempel 95 procent. Extraktet justeras till en bestämd halt av ett eller flera ämnen med känd verkan, genom att hjälpämnen tillsätts eller olika satser blandas. Procentsatsen anger halten av det ämnet i extraktet.

Mängden extrakt i milligram säger därför lite om hur mycket av det ämne som extraktet är standardiserat på. På ingredienssidorna om gurkmeja (curcumin), boswellia och ashwagandha står vilka extrakt och standardiseringar som har använts i studierna.

Extraktions- och lösningsmedel behöver inte anges, om de inte finns kvar i den färdiga produkten. Blandningar under ett eget namn, så kallade proprietary blends, där mängden av varje ingrediens inte anges, är inte tillåtna enligt Livsmedelsverket. Myndigheten påpekar också att innehållet i växtbaserade kosttillskott kan variera både mellan växter och inom en växt, och att arter kan förväxlas.

Vad betyder E-nummer i ingrediensförteckningen?

Ingrediensförteckningen ska ha en rubrik som innehåller ordet ”ingredienser” och räkna upp alla ingredienser i fallande ordning efter den vikt de hade när produkten tillverkades.

Tillsatser ska anges med en kategori följd av tillsatsens namn eller E-nummer. Kategorierna står i bilaga VII till förordning 1169/2011, bland annat fyllnadsmedel, klumpförebyggande medel, ytbehandlingsmedel, stabiliseringsmedel, förtjockningsmedel, emulgeringsmedel, antioxidationsmedel, surhetsreglerande medel, färgämne och sötningsmedel. Aromer anges som ”arom”.

Bara godkända tillsatser får användas, enligt Livsmedelsverket. Innan en tillsats godkänns bedömer EFSA om den kan innebära en risk för hälsan och fastställer vid behov ett acceptabelt dagligt intag (ADI). Vilka tillsatser som får användas i kosttillskott, och i vilka mängder, står i bilaga II till förordning (EG) nr 1333/2008. Maximihalterna kan skilja sig mellan kosttillskott i fast och flytande form.

Samma ämne kan ibland vara både näringsämne och tillsats. Askorbinsyra kan vara C-vitamin eller antioxidationsmedel, och riboflavin kan vara vitamin B2 eller färgämne. Det huvudsakliga syftet avgör hur ämnet anges.

Nya livsmedel ska heta det som står i EU:s unionsförteckning. Krillolja ska till exempel heta ”lipidextrakt av kräftdjuret antarktisk krill (Euphausia superba)”.

Allergener som fisk, kräftdjur, soja och mjölk ska framhävas. Ett undantag är fiskgelatin som används som bärare för vitamin- eller karotenoidpreparat, som inte behöver märkas som allergen.

För varje produkt på Kosttillskottskollen redovisar vi de övriga ingredienserna. På kategorisidorna går det att filtrera på till exempel utan gelatin, utan sötningsmedel och utan titandioxid.

Vilka varningar kan stå på etiketten?

Utöver de varningar som alla kosttillskott ska ha kräver förordning 1169/2011 extra uppgifter för vissa innehåll:

Vissa nya livsmedel har egna krav på varningstext. Kosttillskott med en av de godkända algoljorna ska till exempel ange att de inte bör intas av spädbarn och barn under tre år. Andra varningar, som att en produkt inte bör ätas av vissa grupper, bedöms från fall till fall. Enligt Livsmedelsverket kan de vara befogade om företaget kan ange skälen för dem.

Misstänkta biverkningar av kosttillskott kan rapporteras till Livsmedelsverket via myndighetens e-tjänst. Biverkningar av läkemedel rapporteras till Läkemedelsverket.

Godkänns kosttillskott innan de säljs?

Nej. Enligt Livsmedelsverket finns det i Sverige inget system för att anmäla kosttillskott innan de får säljas. Den som tillverkar, säljer, importerar eller på annat sätt hanterar kosttillskott behöver i de flesta fall registrera sig hos kontrollmyndigheten i den kommun där verksamheten finns. I vissa fall krävs ett godkännande från Livsmedelsverket, till exempel för den som packar om fiskoljekapslar och andra kosttillskott med animaliska ingredienser.

Företaget ansvarar själv för att produkten är säker. Växtbaserade läkemedel och naturläkemedel ska registreras eller godkännas av Läkemedelsverket innan de får säljas, men för kosttillskott finns inget sådant förfarande. En produkt som marknadsförs med påståenden om sjukdom kan i stället klassas som läkemedel.

EFSA godkänner inga produkter. EFSA bedömer det vetenskapliga underlaget för hälsopåståenden, och sedan beslutar EU-kommissionen om ett påstående godkänns.

Vad betyder hälsopåståendena på förpackningen?

Bara hälsopåståenden som är godkända och står i EU:s register får användas. Det är tillåtet att formulera om ett godkänt påstående något, så länge innebörden är densamma. Varje påstående har villkor:

• För vitaminer och mineraler ska produkten vara åtminstone en källa till ämnet, vilket i regel betyder 15 procent av referensvärdet. Livsmedelsverket anser att villkoret för kosttillskott bör räknas på den rekommenderade dagliga dosen, med en bedömning i det enskilda fallet.
• Andra påståenden har egna villkor. ”EPA och DHA bidrar till hjärtats normala funktion” gäller vid 250 mg EPA och DHA per dag, och påståendena om kreatin gäller vid 3 g kreatin per dag.

Påståendet beskriver vad ämnet gör, inte produkten. Att en produkt själv skulle ge effekten är inte tillåtet att påstå. Allmänna påståenden, som ett produktnamn som antyder hälsa, måste åtföljas av ett specifikt godkänt påstående. Även uppgifter som ”innehåller antioxidanter” eller ”innehåller probiotika” kan vara hälsopåståenden, och det finns inget godkänt påstående om bakteriekulturer.

Alla godkända påståenden har bedömts innan de godkändes. Därför anser Livsmedelsverket att det är vilseledande att skriva att ett påstående har vetenskapligt stöd, har en dokumenterad effekt eller är noga undersökt, eftersom det får konsumenten att tro att bara vissa påståenden har det. Påståenden som hänvisar till rekommendationer från enskilda personer inom vården, till exempel en namngiven dietist, är inte tillåtna.

Ett godkänt påstående är något annat än ett forskningsresultat. Vad studierna visar för ett ämne står på respektive ingredienssida.

Vad betyder ”on hold”?

Många påståenden om växter, så kallade botanicals, har skickats in för bedömning men ännu inte utvärderats av EFSA. Enligt Livsmedelsverket har EU-kommissionen lagt utvärderingen på is eftersom den inte har bestämt hur sådana påståenden ska hanteras, och frågan ingår i en översyn av regelverket. De här påståendena kallas ”on hold”. De är inte godkända och finns inte i EU:s register över godkända påståenden.

Tills kommissionen har beslutat får företag enligt Livsmedelsverket använda de insända påståendena under eget ansvar, med stöd av övergångsreglerna i artikel 28.5 i förordning (EG) nr 1924/2006. Det gäller bara påståenden som faktiskt skickats in, de får inte vara medicinska, och företaget måste kunna visa vetenskapligt stöd.

EU-domstolen har begränsat den möjligheten. I en dom från april 2025 (mål C-386/23) slog domstolen fast att reklam för kosttillskott med växtämnen, så länge kommissionen inte har slutfört bedömningen, inte får använda bestämda påståenden om psykologiska funktioner eller beteenden hos växtämnena, om de inte omfattas av övergångsregeln i artikel 28.6. Allmänna hänvisningar till att ett växtämne är bra för hälsan eller välbefinnandet får inte heller användas utan att de åtföljs av ett godkänt påstående från EU:s förteckningar.

På Kosttillskottskollen visas påståenden om växter som inte godkända.

Hur använder man etiketten när man jämför?

1. Kontrollera att det står kosttillskott. Då gäller reglerna ovan.
2. Läs dagsdosen. Jämför mängden per dagsdos, inte per kapsel eller per förpackning.
3. Se vad mängden avser. För mineraler är det grundämnet. För andra ämnen, se om det är föreningen, till exempel kreatinmonohydrat, eller själva ämnet.
4. Jämför mängden med den övre gränsen. Procent av NRV är ingen gräns. Tar man flera tillskott är det summan av samma ämne som räknas.
5. För växtextrakt: art, extraktförhållande och standardisering.
6. Läs ingrediensförteckningen. Tillsatser, kapselhölje, aromer och allergener.
7. Granska påståendena. Är påståendet godkänt, och når dagsdosen villkoret?
8. Räkna pris per dag. Förpackningens pris delat med antalet dagsdoser.

På kategorisidorna, till exempel multivitamin, magnesium och D-vitamin, går det att sortera på dos per dag och pris per dag. Metoden beskrivs i Så jämför vi.