Vitamin B1

Tiamin, vitamin B1, är ett vattenlösligt vitamin som i maten främst finns som fritt tiamin och som tiamindifosfat. Tiamindifosfat är ett koenzym för enzymer i omsättningen av kolhydrater och grenade aminosyror och i reaktioner som frigör energi (NNR 2023).

Behovet hänger ihop med hur mycket energi man äter. NNR 2023 rekommenderar därför 0,1 mg tiamin per megajoule (MJ), vilket motsvarar ungefär 0,9 mg per dag för vuxna kvinnor och 1,1 mg för män. Livsmedelsverket räknar som exempel att 8 MJ (cirka 1 900 kcal) per dag motsvarar 0,8 mg och 12 MJ (cirka 2 900 kcal) 1,2 mg. Tiaminstatus kan mätas med aktiviteten hos enzymet transketolas i de röda blodkropparna och med halten tiamin i blodet (NNR 2023).

Brist på tiamin är ovanligt i Sverige men kan ses vid alkoholmissbruk, enligt Livsmedelsverket. Allvarlig brist ger sjukdomen beriberi, med främst nerv- och hjärtsymtom, och vid alkoholmissbruk kan brist ge Wernicke-Korsakoffs syndrom, som påverkar minnet och koordinationen (NNR 2023, Livsmedelsverket). Alkohol minskar upptaget av tiamin och ökar utsöndringen (SCF 2001). Personer som riskerar refeeding-syndrom när de börjar äta igen efter svält behöver vanligtvis extra tiamin (NNR 2023).

Tiamin finns i B-komplex, multivitaminer och tillskott som säljs för energi. Fyra hälsopåståenden om tiamin är godkända i EU: om energiomsättning, nervsystemet, psykologisk funktion och hjärtfunktion (se avsnittet om regler).

Forskningen om tiamintillskott är begränsad och består mest av små studier. Hos äldre irländska kvinnor med lindrig brist gav 10 mg per dag mindre trötthet och bättre välbefinnande än placebo. Hos personer med inflammatorisk tarmsjukdom i lugnt skede minskade tröttheten mer med 600–1 800 mg per dag än med placebo, men samma doser gav ingen effekt hos personer med leversjukdomen primär biliär kolangit. För minnet fann Cochrane för lite underlag, och en studie med benfotiamin vid lindrig Alzheimers sjukdom visade ingen säker effekt på huvudmåttet. Vid depression gav tiamin som tillägg till läkemedel snabbare förbättring efter sex veckor, men ingen säker skillnad efter tolv.

De flesta studierna gjordes på personer med en sjukdom eller med brist, och resultaten säger lite om tillskott till friska personer som får i sig tillräckligt med tiamin från maten.

Tiaminhydroklorid och tiaminmononitrat är salter av tiamin och de former som står först i EU:s förteckning över tillåtna former i kosttillskott. Tiaminmonofosfatklorid och tiaminpyrofosfatklorid är också tillåtna. Upptaget av tiamin minskar snabbt vid intag över cirka 5 mg, och överskottet utsöndras med urinen (SCF 2001), så en högre dos ger inte motsvarande mer tiamin i kroppen.

Benfotiamin är en fettlöslig förening som omvandlas till tiamin i kroppen. I en ettårig studie på 57 personer med typ 2-diabetes och nervpåverkan höjde 600 mg benfotiamin per dag halterna av tiamin och dess former i blodet, men gav ingen skillnad mot placebo i nervmått, symtom eller livskvalitet (BOND 2026). Studien sponsrades av ett läkemedelsföretag, och tre av författarna var anställda där. Benfotiamin finns inte bland de B1-former som får användas i kosttillskott enligt bilaga II till direktiv 2002/46/EG.

Vi har inte hittat studier på människor som jämför hälsoeffekterna av tiaminhydroklorid och tiaminmononitrat.

EFSA har ingen övre gräns för tiamin. EU:s tidigare vetenskapliga kommitté SCF ansåg 2001 att underlaget inte räcker för en gräns, men att tiamin via munnen har mycket låg risk för skadliga effekter och att nuvarande intag från alla källor inte utgör någon hälsorisk för befolkningen. Enligt Livsmedelsverket har intag av upp till 500 mg per dag i upp till en månad inte kunnat kopplas till negativa effekter.

När intaget är högre än cirka 5 mg minskar upptaget snabbt, och det som tas upp utsöndras aktivt med urinen (SCF 2001). I sällsynta fall har allergiska reaktioner rapporterats, men bara när tiamin getts som injektion (SCF 2001). I studierna med 600–1 800 mg per dag i fyra veckor rapporterades bara lindriga biverkningar.

Personer med alkoholmissbruk har ökad risk för brist (Livsmedelsverket, NNR 2023), och personer som riskerar refeeding-syndrom behöver vanligtvis extra tiamin (NNR 2023). De myndighetskällor vi har läst tar inte upp några särskilda läkemedelsinteraktioner för tiamin. Livsmedelsverket råder generellt att inte använda kosttillskott tillsammans med läkemedel utan att rådgöra med läkare, och påpekar att flera kosttillskott samtidigt ökar risken för överdosering. För gravida och ammande gäller samma rekommendation per MJ som för andra vuxna (NNR 2023).

Bra källor till tiamin är frukostflingor och müsli, fläskkött, inälvsmat, vetegroddar, solrosfrön och bröd (Livsmedelsverket). I Norden och Baltikum kommer tiaminet främst från spannmålsprodukter, kött och mjölkprodukter, och genomsnittligt intag är 0,8–1,9 mg per dag (NNR 2023).

Fyra hälsopåståenden om tiamin är godkända i EU enligt förordning (EU) nr 432/2012. Ordagrant lyder de: ”Tiamin bidrar till normal energiomsättning”, ”Tiamin bidrar till nervsystemets normala funktion”, ”Tiamin bidrar till normal psykologisk funktion” och ”Tiamin bidrar till normal hjärtfunktion”. Påståendena får bara användas om livsmedel som är åtminstone en källa till tiamin enligt bilagan till förordning (EG) nr 1924/2006, vilket i regel betyder minst 15 procent av referensvärdet. Inget av de godkända påståendena gäller trötthet, minne eller depression.

Referensvärdet för näringsdeklarationen (NRV) är 1,1 mg tiamin per dag enligt förordning (EU) nr 1169/2011, bilaga XIII, så 15 procent motsvarar 0,165 mg. Procentangivelsen på etiketten utgår från det värdet.

I kosttillskott får fyra former användas enligt bilaga II till direktiv 2002/46/EG: tiaminhydroklorid, tiaminmononitrat, tiaminmonofosfatklorid och tiaminpyrofosfatklorid. Benfotiamin finns inte med i den förteckningen. Kosttillskott godkänns inte i förväg. Enligt Livsmedelsverket finns det i Sverige inget system för att anmäla kosttillskott innan de säljs; den som tillverkar, säljer eller importerar dem behöver i de flesta fall registrera sig hos kontrollmyndigheten i kommunen. Det finns inga EU-gemensamma maximivärden för vitaminer och mineraler i kosttillskott (Livsmedelsverket).